En vecka i Marseille

Okej, tiden har gått fort och den kommer antagligen fortsätta göra det också. Carpe diem liksom. Denna söndag har jag agerat enligt detta uttryck genom att sova länge och sedan vakna hungrig utan frukost hemma. Fantastiskt, idylliska morgon. Innan jag åkte hit, och fortfarande hade nervösa skak-och-darrattacker, tänkte jag ofta på hur underbart det skulle bli att vakna upp och traska iväg till den lilla franska matbutiken och botanisera för att sedan njuta av en mysig brunch. Det lät ju så mysigt! Carpe diem deluxe. Jag antag att man vänjer sig vid allt och det sällan blir så underbart som i tanken.

Morgonen har för övrigt innehållit kvalitetstid med familjen via skype. Mycket trevligt! De hade snö, vilket de glatt visade upp för mig via webcamen. Titta snö, Moa! Känns som att jag missar vintern detta år. Höstjackan som jag tog med är nästan redan för varm och igår gick jag ut och käkade lunch i tjocktröja. Jag klagar inte även om det hade varit fett med lite skidåkning innan våren kom. Dock ligger alperna inte långt bort.

På tisdag börjar skolan. På riktigt. Ska bli kul att se hur detta blir. På Kedge är det obligatorisk närvaro på alla lektioner och föreläsningar. Det finns inga omtentor och sjukintyg är det som kan få din frånvaro godkänd. Inte riktigt som den svenska idén om egen ansvar.

Nu har vi varit på ett gäng med citytourer. Här är en bild från den senaste.

Utsikt från Notre Dame de la Gare.

En vecka. Det känns som jag börjat vänja mig vid tanken på att jag faktiskt bor här nu. Facebook statusradens information om nuvarande bosättning är ändrad. Marseille, France. Mölj carpe diem!