Bonjour! Nu är jag tillbaka efter helgen som hade något ytterst trevligt att bjuda på, nämligen de senaste årens värsta förkylning. Eftersom jag har förmånen att nästan aldrig bli sjuk,
peppar peppar, kom detta som lite av en chock. Jag har alltså ägnat helgen hemma i lägenheten åt att tycka synd om mig själv, dricka te och knapra franska motsvarigheten till Ipren. Jag var ynklig. Som tur var så var det hela över på måndagen, kort men intensivt!
Utsikt från min skola.
Alors, första två veckorna i skolan har flutit på riktigt snabbt med fullspäckade dagar och kvällar. Dock inte bara av plugg, vilket uppskattas av mig som inte har pluggat på ett halvår. Mjukstart jajjemen! Det här med att plugga management är ganska soft än så länge och något flummigare än kvantfysik. Häromkvällen fick vi av vår erfarna lärare, som delade med sig av sin personliga visdom, veta att entreprenörskap egentligen inte alls handlar om att ha en bra idé. Det handlar om att tro på sig själv. Och ha en positiv attityd. Amerikanerna klappade händerna och vi var kraftigt skeptiska.
Cykelpolisen. Becyklade polisen?
Nu har jag även kommit igång med franskalektionerna, vilket är jättekul! Jag är så ambitiös. Kom på mig själv med att googla franska prepositioner igår. Hejja hejja! Jag tycker att jag börjar förstå fragment av vad folk säger på bussen, jag uppfattar vad folk frågar mig ibland och jag har frågat på apoteket efter l'ibuprofène, s'il vous plaît. Men på franskalektionerna. Jag får tunghäfta och prestationsångest.
Min franskalärarinna uppmärksammade häromdagen det roliga sammanträffandet med Moa och franska moi, som betyder jag. Jag log och nickade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar