La vie en france

Bonjour! Nu har ännu en vecka gått här i Marseille. Tre veckor nu sedan jag kom hit! Tre veckor med bonjour, baguette och sega bussar. Neskaffeburken är slut. Det gick fort alltihop, utom bussarna för de går inte fort. Alls. Helst ska de stanna var 50e meter, it's for the older people. Fint :) Men, det blir inte bättre av att jag, mellan mig och skolan, har Marseilles längsta gata med all världens busstopp. Då finns dock det underbara alternativet. Jetbus. Bara två metrostationer bort. Jetbus, som innebär hela vägen till skolan med endast två stopp. Halleluja! Även om man inte sparar tid så underlättar det hela för humöret. Dessutom är det inte lika stor rulleans på folk på dessa bussar, vilket i Europas farligaste stad är positivt. Allt bra i världen förknippas just nu med jetbus, enligt mig.

Les Calanques.

Allt bra, som exempelvis denna plats. Som på svranska skulle kallas Callanqerna. Denna nationalpark, som för övrigt ligger nära min skola, förgyllde vår lördag. 

Les Calanques.

Dock så måste jag erkänna att ingen av oss egentligen var speciellt pigg efter fredagens Housewarmingparty hos finskarna. Vilka partynissar, de där finskarna! De kan dom. Bra fest, riktigt kul kväll. Den hade allt; vin, utbytesstudenter och fransoser. Så lördagens bergstur tog på krafterna. Väl tillbaka gick vi till närmaste bageri och tog oss en varsin bakelse. Nomnom! 

Lördagskvällen avslutades i Vieux Port, gamla hamnen, tillsammans med resten av den svenska delegationen. Vi käkade middag och mös ner oss i soffan med the Count of Monte Cristo. Bra film som till stora delar utspelar sig i Marseille. Faktiskt i just Vieux Port. Tänk va, där satt vi! Livet. Så nu utökas att-göra-i-Marseille-listan ytterligare med båtfärd till öarna utanför stan. Bon soir!