La vie en france

Bonjour! Nu har ännu en vecka gått här i Marseille. Tre veckor nu sedan jag kom hit! Tre veckor med bonjour, baguette och sega bussar. Neskaffeburken är slut. Det gick fort alltihop, utom bussarna för de går inte fort. Alls. Helst ska de stanna var 50e meter, it's for the older people. Fint :) Men, det blir inte bättre av att jag, mellan mig och skolan, har Marseilles längsta gata med all världens busstopp. Då finns dock det underbara alternativet. Jetbus. Bara två metrostationer bort. Jetbus, som innebär hela vägen till skolan med endast två stopp. Halleluja! Även om man inte sparar tid så underlättar det hela för humöret. Dessutom är det inte lika stor rulleans på folk på dessa bussar, vilket i Europas farligaste stad är positivt. Allt bra i världen förknippas just nu med jetbus, enligt mig.

Les Calanques.

Allt bra, som exempelvis denna plats. Som på svranska skulle kallas Callanqerna. Denna nationalpark, som för övrigt ligger nära min skola, förgyllde vår lördag. 

Les Calanques.

Dock så måste jag erkänna att ingen av oss egentligen var speciellt pigg efter fredagens Housewarmingparty hos finskarna. Vilka partynissar, de där finskarna! De kan dom. Bra fest, riktigt kul kväll. Den hade allt; vin, utbytesstudenter och fransoser. Så lördagens bergstur tog på krafterna. Väl tillbaka gick vi till närmaste bageri och tog oss en varsin bakelse. Nomnom! 

Lördagskvällen avslutades i Vieux Port, gamla hamnen, tillsammans med resten av den svenska delegationen. Vi käkade middag och mös ner oss i soffan med the Count of Monte Cristo. Bra film som till stora delar utspelar sig i Marseille. Faktiskt i just Vieux Port. Tänk va, där satt vi! Livet. Så nu utökas att-göra-i-Marseille-listan ytterligare med båtfärd till öarna utanför stan. Bon soir!

Entreprenörskapets grunder

Bonjour! Nu är jag tillbaka efter helgen som hade något ytterst trevligt att bjuda på, nämligen de senaste årens värsta förkylning. Eftersom jag har förmånen att nästan aldrig bli sjuk, peppar peppar, kom detta som lite av en chock. Jag har alltså ägnat helgen hemma i lägenheten åt att tycka synd om mig själv, dricka te och knapra franska motsvarigheten till Ipren. Jag var ynklig. Som tur var så var det hela över på måndagen, kort men intensivt!

Utsikt från min skola.

Alors, första två veckorna i skolan har flutit på riktigt snabbt med fullspäckade dagar och kvällar. Dock inte bara av plugg, vilket uppskattas av mig som inte har pluggat på ett halvår. Mjukstart jajjemen! Det här med att plugga management är ganska soft än så länge och något flummigare än kvantfysik. Häromkvällen fick vi av vår erfarna lärare, som delade med sig av sin personliga visdom, veta att entreprenörskap egentligen inte alls handlar om att ha en bra idé. Det handlar om att tro på sig själv. Och ha en positiv attityd. Amerikanerna klappade händerna och vi var kraftigt skeptiska.

Cykelpolisen. Becyklade polisen?

Nu har jag även kommit igång med franskalektionerna, vilket är jättekul! Jag är så ambitiös. Kom på mig själv med att googla franska prepositioner igår. Hejja hejja! Jag tycker att jag börjar förstå fragment av vad folk säger på bussen, jag uppfattar vad folk frågar mig ibland och jag har frågat på apoteket efter l'ibuprofène, s'il vous plaît. Men på franskalektionerna. Jag får tunghäfta och prestationsångest.

Min franskalärarinna uppmärksammade häromdagen det roliga sammanträffandet med Moa och franska moi, som betyder jag. Jag log och nickade.

Havregrynsgröt

Bon soir! Efter mer än en vecka ifrån kära Sverige så börjar jag smått sakna vissa saker som annars ses som ganska oglamorösa. Som jag skrev till en vän på Skype häromdagen, jag vill sitta i min soffa, träna på Sats och äta havregrynsgröt! det är förmodligen en liten uns av hemlängtan som smyger sig på. Havregryn, finns det ens här? Jag får helt enkelt ge mig ut på stan och leta. Det är viktigt. Prio ett.

Skolan har börjat på riktigt och lektionerna har dragit igång. Spännande att se olikheterna jämtemot svenska universitet. Här i frankrike har alla med sig sin dator på lektionen. Alla utom jag och min svenska kompis. Vi körde på anteckningsblock, precis som i sverige. Detta ledde naturligtvis till en viss osäkerhet då vi kände oss som grottmänniskor. Vilket de förmodligen trodde också eftersom de andra representationerna antagit att vi svenskar bor i igloos. Oh, sweden coold and snow! Osäkerheten släppte när det visade sig att de använde datorerna mycket flitigt till att granska facebook och youtube mycket noggrant. Herregud, det har ju vi iphones till...

Den totalt lyckan inföll förövrigt när jag upptäckte att runkeepern fungerar utan internet! Degerforsklassikern, here I come! ;)

Nu ska den svenska representationen ut och äta middag på Vapiano. Bjuder på en google translate översättning på havregrynsgröt, flocons d'avoine. Allt låter mer glamoröst på franska!

Museum i hamnen.

En vecka i Marseille

Okej, tiden har gått fort och den kommer antagligen fortsätta göra det också. Carpe diem liksom. Denna söndag har jag agerat enligt detta uttryck genom att sova länge och sedan vakna hungrig utan frukost hemma. Fantastiskt, idylliska morgon. Innan jag åkte hit, och fortfarande hade nervösa skak-och-darrattacker, tänkte jag ofta på hur underbart det skulle bli att vakna upp och traska iväg till den lilla franska matbutiken och botanisera för att sedan njuta av en mysig brunch. Det lät ju så mysigt! Carpe diem deluxe. Jag antag att man vänjer sig vid allt och det sällan blir så underbart som i tanken.

Morgonen har för övrigt innehållit kvalitetstid med familjen via skype. Mycket trevligt! De hade snö, vilket de glatt visade upp för mig via webcamen. Titta snö, Moa! Känns som att jag missar vintern detta år. Höstjackan som jag tog med är nästan redan för varm och igår gick jag ut och käkade lunch i tjocktröja. Jag klagar inte även om det hade varit fett med lite skidåkning innan våren kom. Dock ligger alperna inte långt bort.

På tisdag börjar skolan. På riktigt. Ska bli kul att se hur detta blir. På Kedge är det obligatorisk närvaro på alla lektioner och föreläsningar. Det finns inga omtentor och sjukintyg är det som kan få din frånvaro godkänd. Inte riktigt som den svenska idén om egen ansvar.

Nu har vi varit på ett gäng med citytourer. Här är en bild från den senaste.

Utsikt från Notre Dame de la Gare.

En vecka. Det känns som jag börjat vänja mig vid tanken på att jag faktiskt bor här nu. Facebook statusradens information om nuvarande bosättning är ändrad. Marseille, France. Mölj carpe diem!

Kedge business school

Bonjour!

Nu har orientaion week börjat och jag har träffat de andra utbytesstudenterna.

Första dagen jag skulle till Kedge bs var supernervös! Jag var så nervös så att jag var lugn. Annars brukar jag bli speedad men nu var det helt annorlunda. Med lite peppning från sverige i form av frasen 'du överlever nog' tog jag mig iallafall iväg till skolan, som för övrigt ligger i en nationalpark. Bara det. Häftig utsikt från föreläsningssalarna med andra ord. Les alpes mini. Jag hade en så kul dag med mycket kul folk!

Vieux Port.

De senaste framstegen när det kommer till franskan är att jag nu på rutin säger pardon när jag går in i nån på metron. Awesome. Fast helt ärligt så har jag lyckats fixat diverse kort nästan endast talande franska. Både buss-, sim- och bankkort. Hah! Dock så verkar alla ganska snart genomskåda min franska uppsyn ganska snabbt. Beror nog på att jag inte går runt med baguetter under armen. Än.

Annars har dagarna innehållit sol, stadsvandring och restaurangbesök.

Fort St Jean.

Under takåsarna i Marseille

Bon soir! Nu sitter jag i min lilla taklya på rue d'Italie och funderar på hurvida jag ska göra bloggen till en spännande deckarföljetong eller inte, ett tips jag fick av en vän på fejjan. Sherlock-Moa på spaning i Marseilles dunkla hamnkvarter.. Tack för tipset. Vi får se.

Imorse vaknade jag upp efter 12 timmars sömn i det lilla rummet med den imponerande takhöjden på rue Sylvabelle. Efter en stadig frukost bestående av croissant, kaffe och juice traskade jag iväg till mitt nya hem.

På plats vid Castellane fick jag en 45 minuters informativ rundvisning av ägaren till stället. Denna yviga fransman testade allt under tiden som vi förde en trevlig konversation på frangelska, som jag väljer att kalla det. Iallafall, lägenheten är superfin med snedtak och en fantastisk utsikt. Om man öppnar ena fönstret och lutar sig lite ut till höger så kan man se ända bort till Notre Dame! Lyssnar jag samtidigt på Ulla Billquist – Under takåsarna i Paris så kan vi prata om feeling. La vie.

La petit dejuner

Japp, jag är på plats! I Marseille. Känns bra med tanke på att jag de senaste veckorna har fått skak och darr varenda gång tanken har slagit mig. Gårdagens resa började bra då jag upptäckte att jag hade nio kilos övervikt. Ärligt. Hur kunde det hända? När jag hade 16 kilo med mig hem med samma väska från Kina? Iallafall så ägnades 45 minuter åt att i smått panik överväga vad som kunde avvaras från packningen. Det hela avslutades med att jag checkade in med 0,6 kilos övervikt och min väska fick en orange lapp med märkningen heavy på. Win!

Lilla väskan på Charles de Gaulle.

Gårdagens resa flöt på utan problem med bil-flyg-flyg-tåg-metro. Dock med en uttröttad Moa som dygnat. Jag var på plats på hostel Sylvabelle, en gammal byggnad med snirklig spiraltrappa och baguettefrukost, vid halvfemtiden. Jag checkade in med min länge glömde skolfranska och kände mig rent språkligt odödlig. Receptionisten nickade och började prata. Jag svarade självsäkert oui och oui varpå receptionisten på amerikansk engelska förvirrat frågar  do you speak english? Damn! Får nog jobba lite mer på språket uppenbarligen..

Gårdagen avslutades efter en kort rundtur i stan med middag i form av apelsin, falafel och baguette framför datorn innan jag somnade uttröttad vid sju.

Avfärd mot frankrike

Nu börjar det brinna i knutarna, om en timme kör vi mot Arlanda med stora väskan. Jag har idag sprungit fram och tillbaka, snabbare och snabbare, mellan väskan och tvättstugan ju längre dagen har gått. Nu är dock det mesta packat och redo. Plus att världens viktigaste spotifylista är nedladdad! La baguette

Resan startar som sagt på Arlanda och fortsätter till Kastrup för att därefter åka direkt till Paris. För att komma vidare till Marseille är det snabbtåg som tar ca 3 timmar. Detta betyder att jag är i M vid 16-tiden imorgon. Eftersom det är söndag kommer jag inte att kunna hämta ut nyckeln till lägenheten förrän på måndag morgon. Det blir en mellanlandning på hostel alltså. 

Själva plugget drar igång på onsdag med en sk orientation week. Eller ja, tre dagar iaf. Sen på måndag börjar det på riktigt! Skönt att jag varit pluggledig i nästan ett halvår nu, motivationen är på topp :)

Kommer att sakna så många på hemmaplan! Men ska jag vara helt ärlig så tror jag att fem månader kommer att gå hur fort som helst ;)