Flyttstäd

Ja, typiskt tråkig rubrik. Precis som den antyder så håller jag som bäst på att flyttstäda och packa ihop mitt franska liv. Typiskt tråkiga aktiviteter. Skittråkiga rent ut sagt.

Fredagsdrinken

Okej, jag ljög. Jag städar inte alls. Och jag packar definitivt inte. Jag skjuter på det! Hurra..! Kul så länge det varar liksom. Pluggar gör jag inte heller. Jag kollar på film. Och intalar mig själv att packandet är en process som kräver både eftertanke och tid. Dessutom har jag ägnat mig åt att facetimea med min kära far. Det var viktigt. Vi pratade om livet och altanen. Altanen är numera nämligen fem år gammal och behöver bli lite ompysslad. Skrubbad och ordentligt rengjord liksom. Detta år ska den även oljas in i en lätt vitpigmenterad olja för att få lite färg. Ja, vilket år för altanen! Förra sommaren slet ordentligt på altanen med soligt väder och middagsservering varje kväll. Puh! Det är visserligen trevligt med sådana somrar med det tar på brädorna. Det blir nog toppen det där!

De dire au revoir et à bientôt

När jag har sådär typiskt bra besök på plats här så känner jag mig lite som Jill Johnsson i Jills veranda. En eller flera människor kommer och bor hos mig. Vi umgås dygnet runt och pratar om allt och inget, viktigt och oviktigt. Precis som när Jill får besök. Jag gillar det så himla mycket! Det är bäst av allt.

La plage

Gamla stan

Men så kommer ju det där extrem jobbiga ögonblicket när man måste säga hejdå till alla dessa bra människor som man tycker megamycket om. Mycket speciellt. Men det går och på senaste tiden har det ju som sagt handlat mer om ses snart! än vi hörs på skype! Alltså, snart är det dags att åka hem. Hem till Sverige. Slut på plugg, sommarlov. Slut på medelhavshäng och löpning utmed kusten. Vill egentligen inte åka härifrån. Eller rättare sagt, jag är extremt delad på denna punkt. Kan inte alla i Sverige komma hit istället? Det vore det ultimata! Jag gillar ju Marseille liksom. 

Stretchning vid havet.

Jag ägnar i nuläget en stor del av min tankekraft till att sakna folk. Det är inte så att jag på något sätt är miserabel, inte alls. Tvärtom alltså. Jag gillar mitt liv här. Och jag gillar att sakna bra folk. Bättre att sakna folk än att inte sakna någon! Det om något är ju otroligt miserabelt. Om jag inte haft något som jag saknade hemma och människor hemma som saknade mig hade jag känt mig riktigt jäkla ensam. Med andra ord, det är bra att sakna även om det är jobbigt ibland! Snart Sverige är jag på plats igen! Snart innebär nästa vecka. Tiden tickar på! 

Saint Charles

Pappa, kan jag låna yachten i helgen?

Japp, jag behövde inte vara utan sällskap länge i Marseille efter gänget farit sin kos. Helgen efter påsk dök nämligen ytterligare en fett bra kompis upp i Marseille och jag var lyckligast i hela världen igen. Jag gillar besök. Och jag gillar att visa upp mina favoritdelar av Marseille. Moas Marseille, som min underbara vän sa. Och Moas Marseille innebär glass på Marina i hamnen. Så där började vi vår helg!

Lyxglass

Sedan fortsatte dagen i hamnen och avslutades på tapasbar med sangria. Mycket trevligt! Dagen efter visade det sig att hela Irland hade kommit till Marseille för att kolla på när Irland och Toulon spelar rubgymatch i Heineken Cup. Detta visste vi inte riktigt om men det märktes ganska snabbt när vi traskade på Aveny de Prado upp mot Stade Velodrome. Det var rött. Och det fanns halsdukar upptryckta endast för detta tillfälle. Det var fint. Det var uppdukat med barer på refugerna längsmed större delen av Avenyn, trivsamt!

Irländare i Marseille

Och så kom måndagen. Vi gick upp i ottan och placerade oss på ett tåg till Toulon, där det blev frukosttime. Därefter tog vi morgonbussen som åkte längsmed den vackra franska kusten till Saint Tropez. Vilken måndag! Efter tre timmar av buss och tåg var vi på plats på busstationen i Troppan. 

Port de St Tropez

Frukoststället, baguettefrulle deluxe. Kaffet var välkommet!

I St Tropez var det fantastiskt bra väder! Sol, sol och sol. Vi ägnade vår dag åt att traska, äta lunch, fika och dricka rosévin. Vi kollade även fascinerat in de stora yachterna som låg förtöjda i hamnen. Ärligt. Jag och min kära vän bestämde att när vi båda har välbetalda jobb så sparar vi och lägger ihop till att hyra en monsteryacht några timmar. Inte för att åka på, nejnej. Hyr man en yacht så ska man endast använda den till att visa sin viktighet. Detta gör man enklast genom att stå på däck med mörka solglasögon och prata i mobil. Då är man viktig. 

Förövrigt så bestämde vi oss för att skillnaden på en yacht och en färja är att färjan har pool.

Troppan

Troppan

Mystroppan

Fika

Här skulle man kunna tänka sig att bo faktiskt.

Efter en fantastisk dag av traskande tog vi bussen tillbaka till Toulon. Denna gång tog vi den busslinjen som gick längre upp på land. Till vår förtjusning åkte denna förbi vingård efter vingård, vilket var en mäktig syn. Vi lade upp ytterligare framtida planer. Cykla från vingård till vingård och prova ett glas vin på varje? Jag var lite skeptisk först men det gick över efter den 21a vingården som swichade förbi. Cykelhjälm tänkte jag och vände blicken mot bussfönstret igen. Vilken måndag!

Firande av Jesu död och uppståndelse

Nu har det varit fullt upp ett tag här i Marseille, därför dålig uppdatering här! I balansen mellan verkliga livet och blogg har fokus legat på det icke virtuella livet. Vilket såklart är trevligt. Carpe diem liksom. Alors, jag har haft massor med folk här i olika omgångar. Mycket bra folk! Vi börjar med påsken eftersom jag gillar att vara logisk och kronologisk på samma gång.

Det började med de två sista lektionerna på terminen European Logistics och Entrepreneurship. Jag tänke va fan, sista rycket! Och höll mig därigenom vaken och med i svängarna i ca en timme. En timme av sex totala timmar. Så vid 20.30 när lektionen slutade skuttade vi glatt ut från Kedge och in i påsklovet! Underbart! 

Jag hade stora planer och två timmar senare satt jag på St Charles och väntade på att min innovativa vän Al skulle anlända från flyget. När jag väl satt där så råkade jag komma i kontakt med två infödingar. Vi konverserade på någon sorts blandning mellan engelska och franska, mycket intressant. De gillade också Zlatan men tyckte att han hade en ful näsa. jag fick även reda på att Marseille Olympiques låg femma i tabellen. Sen kom Al, då blev de rädda och försvann och det var nog lika bra. Vi hade ju andra planer! Så vi tog en snabb baguette fika innan vi drog ner till hamnen.

Cigarrbar Vieux Port.

Jag och innovative Al hamnade på en cigarrbar. Det var spännande. En upplevelse kan man säga. Vi skålade och jag sa Bienveune à marseille. Sen kände vi att det var dags att gå. 

Nästa dag strosade vi omkring och inväntade resten av gänget. Dessa hade en minst sagt stökig upplevelse av resan till Marseille, tråkigt nog. Den innefattade både taxi mellan Karlstad och Laxå och hyrbil mellan Paris och Marseille. Men andra ord, de kom hit sent på natten. Eller tidigt på morgonen. Men va glad jag blev av att se gänget på plats! Typisk fullständig lycka <3

Dagen efter påskafton. Absolut topp 5, någonsin. Efter lyxfrulle gick vi ner och traskade i hamnen där Frankrike invigdes med Bienvenue à Marseille och lunch bestående av Moule Frites och lokalt vitt vin, un bon väng bläng. Trivsamt!

Påsk lunch

Efter lunchen köpte vi med oss glass och bubbel. På affären kom min kära Monkeyman med ett viktigt tillkännagivande i kassakön och jag blev rörd. Vi satte oss i en park med utsikt över medelhavet. Mycket idylliskt!

Glassutsikten

Bubbel

... och en stor båt som sedan påträffades i Saint Tropez veckan efter.

Så jäkla bra dag. Och detta var dessutom bara början. Fantastiskt. Därefter gick vi hemåt för påskmiddag. Den manliga representationen fick ansvar för detta vilket resulterade i Caaarboooonara! (uttalas på göteborgska). Carbonara och öl. Perfekt! 

Dagens öl, Leif is Leif

Firandet fortsatte med det där bästa gänget. Vi gick och satte oss på l'Horloge där vi träffade på resten av den Svenska delegationen. Därefter tog vi oss till Trollebus och dansade franska dansen tills det blev dags att gå hem. På hemvägen pratade vi om dagens fina tillkännagivande och jag blev rörd prick fyra gånger till. 

Dagen efter var vi inte fullt så aktiva men desto mer harmoniska, vilket ledde till medelmysigt medelhavsbad för vissa och Cola för andra.

Medelhavsbad när det är som bäst: kallt, mulet och dagen efter bästa partyt på länge

På kvällen gav vi oss av till hamnen för bouillabaisemiddag. Sista kvällen med gänget innan avfärd för vissa arbetande icke-studenter som skulle hem och jobba. Detta resulterade i att gänget reste iväg i tre omgångar. Detta kändes ungefär såhär Time to say goodbye, fast utan den halvhjärtade skådespelarinsatsen. Det var fint. Det var så jobbigt att säga hejdå till dem men också väldigt skönt att kunna säga Vi ses snart! Och det är ju faktiskt så. Snart är jag i Sverige igen.

Sista föreläsningsdagen

Goooooodmorgon!

Jag är på ett strålande humör idag. Vilken morgon! Fantastiskt! Halvvägs in i den andra kaffekoppen.. Alors, trots spoilern i rubriken så kan jag meddela att jag idag har mina två sista föreläsningar. Ever! in la France. Asbäst! Sen är det ju den där lilla detaljen med tentor men det tar vi senare. Idag är även den dagen då jag känner mig tillräckligt frisk för en löprunda. Och nu med allt kaffe så är jag näst intill odödlig dessutom. Äntligen. Har varit alldeles för ynklig i en vecka nu.

Men det bästa händer ikväll. Karlstagänget börjar nämligen droppa in till Marseille och jag är lyckligast i hela världen! Som jag har väntat på dessa fina, roliga, omtänksamma, schtarka och fullständigt galna människor. Underbart! Det kommer bli fullt ös fram tills början av nästa vecka. Fullt ös, och trångt som tusan. 5 pers och 27 kvm stengolv. Jag väljer att kalla det mysigt.

Picknick vid havet.

När ens gäng kommer så blir agendan lite annorlunda gentemot när familjen är på besök. Dock så är de essentiella delarna de samma. Mat, vin, strand, shopping, hamnhäng och massa mys. Skillnaden är dock att gängverksamheterna sker med inverterat dygn. Det kommer bli världsbäst!

Mademoisellea mig hit och mademoisellea mig dit

Bonjour madame, mademoiselle ou monsieur!

Idag var jag på banken, mycket bra och trevligt möte. Gott kaffe. Detta inlägg kommer inte handla om det. Men just det bankbesöket fick mig att börja fundera på det här med franska titlar. Nu är jag egentligen inte helt insatt i hur det här med franska titlar uppkommit och hur det fungerar nu så borde kanske inte uttala mig. Men jag har ju ändå fått en uppfattning, min alldeles egna uppfattning, av just detta efter att ha tillbringat närmare en tremin på plats.

Hemma är jag inte van vid att bli kallad titlar. Jag blir kallad Moa, eventuellt Rambo av vissa utvalda. Men jag är mitt namn och min ålder. Här är jag först och främst OLSSON (efternamn eller nom stavas med stora bokstäver eftersom det är viktigt). Sedan, efter det, är jag Mademoiselle, fröken. Ogift, ingen partner. Sen, någonstans i bakvattnet är jag Moa. Bara Moa. Fram tills jag gifter mig, då jag magiskt nog blir Madame. Som kille över arton är man kort och gott Monsieur.

Detta rör mig egentligen inte speciellt mycket och jag förstår naturligtvis att det är tradition långt tillbaka i tiden. Vi hade ju dessutom detta system i Sverige inte alltför långt tillbaka i tiden. Kolla Emil i Lönneberga liksom. Fru Svensson. Det som jag personligen tycker är jobbigt med detta system är att jag, i mitt huvud, känner mig liten. Inte riktigt blir tagen på allvar. Inte riktigt mogen att ta ansvar över mitt eget liv. I mitt huvud alltså.

Denna tanke har inte dykt upp tidigare hemma i Sverige. I Sverige är jag Moa. Kvinna, självständig och 24. Men framförallt Moa. Problemet är nog att jag inte kan ta mig själv på allvar då jag försöker se mig själv som fröken Moa.

På banken idag blev jag dock varken tilltalad med mademoiselle eller madame. Smart bankman.

Sista månaden påbörjad

Asså. En månad kvar. Det har gått snabbt. Ärligt, har det gått fyra månader redan? Tydligt det. Har under dessa fyra månader avverkat tre burkar snabbkaffe, köpt tre metrokort, besökt Ikea två gånger och köpt x antal vinflaskor. Jag har dessutom vant mina knän med att springa på asfalt, drivit upp och torkat ut krysantemum, handlat på minst fyra olika monoprix och varit fett sjuk två gånger. Numera tredje gången gillt på den sista punkten. Tyvärr.

Veckan började grymt bra. Det var soligt, gjorde mig förstådd på franska, började säga uää (marseilledialekt) istället för oui (chick paris-skolboksfranska) samtidigt som jag väntade på fett bra besök hemifrån. Det var på tisdagen det hände. Eller rättare sagt, det var då jag borde börjat ana det. Det var såhär, jag och mitt fett bra besök skulle ut och springa intervaller. Tempot var bestämt och inget kunde stoppa oss. Två instruktörer och ett tempobaserat intervallpass. Inget kunde gå fel.

Vi satte igång med passet. Direkt upptäckte jag att jag inte var alls var i awesome dagsform. Tvärtom. Jag fick kriga som tusan för att komma upp i måltempot som en vecka tidigare varit småpotatis. Damn. För lite kaffe tänkte jag.

Tisdagspromenad förbi den katedral som Napoleon lät bygga.

Men ack så naivt av mig! Två dagar senare, torsdag klockan 14:07, var jag återigen däckad. Jag kan sammanfatta mig själv som ynklig, darrande av frossa, relativt otaggad och inte speciellt bra sällskap till mitt fett bra besök. Tråkigt! Dock så kom vi ut på korta promenader under veckan, tack metro <3

På lördagen släpade vi oss ner till hamnen där det var karneval med sambatrummisar, enhörningsballonger och konfetti i drivor. Dock så tog jag så lång tid på mig att gå ner till hamnen så vi missade karnevalen. Och större delan av sambatrummisarnas konsert. Men vi såg konfetti och drack kola. Sedan var jag nöjd med dagens bedrift och vi påbörjade projektet med att ta oss hem. Aktiviteterna under den senare hälften av veckan kan sammanfattas med två ord, South Park och Disney.

Konfetti